Fjärde december - Knowing (2009)

Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt. Och just det - du är en utomjording. 

- St. Nicolas bok 15:61

Hej igen, idag VET jag att vi ska prata om Knowing. HehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.

Knowing..? Veta..? Idag VET jag.?

SKÄMT ÅSIDO - Knowing alltså. En film som är placerad väldigt intressant i Cage-tidslinjen. 2009 var nämligen det år Nicolas Cage gick ut med sina enorma ekonomiska svårigheter efter att ha köpt en ö, två europeiska slott, en haj, en krokodil, en bläckfisk att ha som husdjur, två kobror, en dinosaurieskalle, USA.s mest hemsökta hus, en sjuk mängd sportbilar, såna där underliga krympta huvuden, femton hus till, det första numret av Superman, Smycken i stora lass, en pyramidformad gravsten, en privatjet, fyra yachter, och säkert också någonting mer. 

Medan han var med i denna faktiskt rätt stora film hade han alltså samtidigt en sjuk skuld som skulle forma om hela hans karriär åren framöver. Knowing är dock inte intressant på grund av denna kontrast, utan för att den visar vad Nic Cages fortsatta karriär kunnat bli om han inte varit en sån sjuk shopaholic. En trygg karriär där han gör fullt dugliga filmer med relativt hög budget som en ganska stor, vuxen publik kan dras till och se, tycka är helt okej, och sen inte tänka jättemycket mer på. Kanske inte en superkul karriär, men en som du rent ekonomiskt kan leva gott på i medelåldern. 

Nicolas Cage är astrofysikern (ja) John Koestler, vars son Calebs skola gräver upp en femtio år gammal tidskapsel. Caleb får med sig hem ett papper från tidskapseln med vad som ser ut att vara en osammanhängande samling siffror, men när John tittar närmare inser han att de beskriver katastrofer genom historien, när de inträffat och hur många som dött. I takt med att han undersöker saken djupare inser John någonting omskakande - pappret beskriver katastrofer som inte ännu inträffat.

En ganska häftig intrig, men ett stort problem med Knowing är att den egentligen inte gör så mycket av det. Vi får se Nicolas Cage vara med om två katastrofer där han mirakulöst överlever, men ju längre filmen lider desto mer fokus hamnar på Caleb, vars barnskådespelare står för kanske den sämsta insatsen jag har sett hos ett barn sen jag gjorde och skådespelade i mina egna filmer. 

När sonen är i fokus slängs också vad som kanske är änglar in i bilden, vilket bara gör det oklart om filmen vill vara kristen i någon slags science fiction-förklädnad. Jag kan säkert säga att den då och då har en väldigt tydlig "kristen film-dramaturgi". Nicolas Cage är en ateist med kristen familj som valt att gå vetenskapens väg, hatar Gud och har dålig relation till sin pastorpappa, men så under filmens gång får han på något vis skäl att tro igen och hittar tillbaka till sin familj. Samtidigt som den är detta är den dock också stundtals hemskt "nu ska jag förarga kristna" i sin attityd, så jag har faktiskt ingen aning om vad som är tanken här.

Jag hade kunnat köpa att det här bara var en mörk film om att världen förr eller senare kommer gå under, ett sånt där konstigt Gudsavsnitt i Arkiv X, eller bara mystisk science fiction, men Knowing vill vara alla tre och lite till, vilket inte bara resulterar i en film som är lite för mycket, utan också en som är något för lång. Ta bort familjevinkeln och det hela skulle antagligen bli extremt mycket effektivare. Vi hade nog lika gärna kunnat ta bort allting som har med sonen att göra också. Kanske även sonen själv. Jag hade inte klagat.

Sen vet jag inte riktigt hur det känns med Nicolas Cage i den här typen av väldigt normal roll i en på sätt och vis ovanlig men ändå väldigt sansad film. Kanske att jag accepterade det en bit in, men under stora delar av Knowing kändes det verkligen som att någon bara klippt in honom i scener än att han faktiskt skulle vara där. Han är inte direkt dålig - faktum är att han mot slutet av filmen väldigt bra skildrar en man som helt förlorat hoppet genom chockerande små känslor för att vara Nicolas Cage - men det är casting som distraherar från resten av filmen.

Allt är dock inte illa i landet Cage. Första akten är faktiskt bra på riktigt och mysteriet med pappret är ändå intressant ganska länge, och ångesten på slutet skildras starkt. Atmosfären är genom hela Knowing på topp tack vare hur ljus- och kameraarbete förstärker den dystra stämningen i en dyster värld. För att dra parallell till annan Cage kan man nog säga att den är ungefär vad Wicker Man varit om inte alla inblandade där blivit plötsligt galna under produktionen. Ganska snyggt yttre, men ett ofta något tveksamt inre som dock har sina bättre stunder. Ingenting jag känner ett behov av att se igen, men inte heller någonting jag svär över att ha spenderat tid med. 

Slutscenen var dock på en nästan egen nivå av ful. Herregud.