Femtonde december - Pay the Ghost (2015)

Vet att jag är Nicolas Cage, jag och ing­en an­nan. Det är jag som ger död och liv, jag som sårar och läker, ing­en kan ryc­ka något ur min hand.

- 5 Kim 32:39

Det har varit en ganska tung vecka det här. Vi har överlevt Trespass, Frozen Ground, Tokarev Left Behind, Dying of the Light (Haft det ganska bra med Joe och Dark) och belöningen efter allt slit är Pay the Ghost. Inte den bästa löningsdagen jag varit med om, men så länge jag har hälsan i behåll får jag väl bara tacka och ta emot. 

Har någon sett Poltergeist förresten? Insidious? Om svaret är ja - bra. I så fall har du redan sett Pay the Ghost, fast bättre. Nicolas Cage spelar Mike Lawford, som lär ut skräck på collegenivå vilket, tja, ska man ha något jobb så är det väl det. Och ska man försöka ge Nicolas Cage något slags trovärdigt jobb är det definitivt det. 

Hur som helst, Nicolas "Mike" Cage tar med sin son på en halloweenparad, och så vips! så är sonen plötsligt borta efter att ha filmat ett spöke. Så kan det gå. Nic är självklart ångestfylld, och hans fru likaså. Det enda de har att gå på är det sista sonen sa innan sitt försvinnande: "Dad, did you pay the Ghost?". 

Och mycket mer spännande än denna amatörmässiga baksidestext blir aldrig Pay the Ghost. Om du - och jag vet inte riktigt varför du skulle göra det här - en dag känner för att se filmen är ungefär allt du har att vänta dig en Nicolas Cage som springer runt på många platser och försöker toppa tidigare scens förvirrade ansiktsuttryck. Visserligen kan jag förstå hans förvirring när han gång på gång måste se CGI-gamar, ett ondsint spöke, trötta jump scares och kvinnor spökas ut genom fönster. Det låter kanske som att det ska vara kul, men det blir aldrig mer underhållande eller skrämmande än att man orkar bry sig om vad som händer en kort sekund här och där och sen börjar fokusera på bättre saker i livet. 

Och allt detta ospännande blir ännu mer osexigt av att Uli Edel (regissör) valt att hela filmen ska ha färgskalan "cement" som bara tar absolut allt liv ur allting och inte direkt gör det redan ganska tråkiga något uns roligare att hänga med i. Och vad är det ens att hänga med i? Pay the Ghost springer runt i cirklar tills kanske sista tjugo minuterna när en förskolepedagog dyker upp och förklarar för Nic och hans fru om keltiska spöken som kidnappar barn. 

Att Edel dessutom har mage att försöka kopiera typ exakt den kameraåkning som används när Danny åker trehjuling i Shining är nästan lite förolämpande i en film av denna kaliber. Det känns verkligen som att han sett för många skräckfilmer och tyckt att de varit häftiga, köpt filmlicensen för boken Pay the Ghost är baserad på, och sen bara stulit en handling här, en scen där, men också lagt in sina egna värdelösa scener för att ingen ska vilja se filmen nog koncentrerat för att någonsin kunna anklaga honom för plagiat. En djävulsk plan, och jag antar att den gick i lås helt okej. 

Pay the Ghost är... nä, jag orkar inte. Den bryr sig inte om sig, så varför ska då jag. Ska jag sammanfatta hela alltet så skulle jag antagligen bara säga ":^/" och nöja mig med det. Så det ska jag också göra. Pay the Ghost är :^/. 

Hoppas nästa vecka blir bättre.