Åttonde december - Season of the Witch

Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri. Ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och ingen som spelar över.
- 3 häxeriboken 18:10-11

Trevlig söndag. Vi är idag precis på slutet av denna sorgliga period, och börjar så smått gå in i nästa, på sätt och vis ännu sorgligare period. Det är svårt att riktigt veta var Season of the Witch egentligen ska placeras, om det är på "desperat försök att förlänga en lukrativ karriär", eller "desperat försök att betala av sina skulder". Det är detta gränsland som gör den så intressant i tidslinjen, och bara det faktum att den återförenar Cage med sin Gone in 60 seconds-regissör Dominic Sena gör den värd att prata vidare om. 

Åtminstone trodde jag det på förhand. Det skulle bli lite kul, lite "den starkaste scenen är antagligen när Nicolas Cage samlar ihop sitt gamla gäng för att lyssna på Low Rider", lite "oj vilken ful peruk", och lite "varför är nästan alla i detta medeltida England amerikaner?", men jag har någonting annat på hjärtat idag.  

Jag har nämligen tänkt en del på Frankfurtskolan det senaste dygnet, och nu börjar jag fundera vad Adorno skulle tycka om Season of the Witch. Jag menar, han tyckte ju att kulturindustrin (eftersom masskultur låter som att det ska vara kultur som skapats ur massan, vilket helt enkelt inte var sant (fast inte heller heller lögn, eftersom massans intressen också kommer forma den kultur som produceras)) förslavade människan. 

Skulle han anse att det här är precis den här sortens tomma eskapistisk underhållning som konglomeraten skapar för att lura in arbetaren i ett falskt medvetande där de inte längre tänker på sina objektiva intressen att revoltera mot överklassen i denna proletära diktatur? Eller skulle han inse att det här var någonting ingen skulle gilla, och att det därför skulle få arbetarna förargade, och mer benägna att se sina egna problem?

Det är omöjligt att veta från mannen som tycker att jazzen var för borgerlig, men låt oss ta in Habermas i ekvationen. Skulle han se problem i hur Season of The Witch är ett klassiskt exempel på den borgerliga offentlighetens förfall? Istället för de, visserligen bristfälliga men ändå charmiga och risktagande tidigare filmerna som uppenbarligen kommit till genom hårt arbete har vi istället denna hyperkapitalistiska trea där en studio trängt sig in och förstör den kreativa visionen genom att kasta in några unga stjärnskott utan riktig poäng för att öka sin publiks potentiella demografi. 

Allting i Season of the Witch (ända ner till filmens själva existens) existerar i kapitalismens tecken. Det är snabba pengar genom utnyttjande av ett omtyckt varumärke (alltså Nicolas Cage), och den okritiska massan kommer dras som malen till en lampa och inte börja tänka på vad de riktigt håller på med förrän filmen är slut. På så vis är inte Season of the Witch är förfallet i sig, men definitivt ett symptom av det.

Nu är inte jag någon enorm anhängare av borgerlig offentlighet eftersom den, bland annat, bygger mycket på att det är möjligt för en liten, samlad elit att lyckas diskuera sig till en allmän doxa för ett samhälles alla aspekter (och det faktum att den bygger väldigt mycket på det manliga geniet i största allmänhet), men i sin utläggning hade Habermas ändå mycket klokt att säga, och det finns ett speciellt citat jag verkligen fastnat för och håller med om till 100%: "Feodalismens privatiserade offentlighet fungerar ”representativt”. I stället för att präglas av politisk diskussion och kommunikation konstitueras denna offentlighetstyp av överhetens presentation inför folket. Och just det - Season of the Witch är riktigt dålig lol."