- Gamla Cagetestamentet 50:13
Så var vi här igen då. Efter en kort stunds lugn med Joe är det bara att fortsätta denna smärtsamma resa genom Nicolas Cages 2010-tal. Det var inte alls oväntat, men hur beredd jag än var på att kvaliteten kvickt skulle sjunka tillbaka till tidigare dagars nivå kommer jag nog aldrig kunna vänja mig vid hur bedövande tråkigt det kan vara att uppleva dessa senare dagars Cage.
Tokarev existerar endast för att det 2007 kom en liten film vid namn Taken. Det var i den som samhället insåg att äldre män fortfarande kan vara med i actionfilm så länge den handlar om att de har någon våldsam spetskompetens och ett förflutet de håller hemligt för familjen + att deras dotter råkat ut för någonting och de nu måste ge sig in i den mörka värld de lämnade för längesen. Tyvärr dock ingen annan premiss, men beggars can't be choosers.
Till Tokarevs försvar är den relativt annorlunda på så vis att dottern faktiskt blir mördad, men i en film där ingen karaktär känns vid liv ändå gör det inte direkt för någon större skillnad, och det händer bara för att den ska vara så konstgjort mörk som möjligt.
För Tokarev vill att tittaren ska må dåligt, bli omskakad, och inte kunna släppa all ondska i världen på flera dagar, men det är så svårt att engagera sig i någonting när till och med Nicolas Cage ser ut att gå genom hela filmen halvt sovande (och möjligtvis något onykter), utöver de få gånger någon rycker i honom och han argt börjar megaskådespela några repliker innan han somnar in på nytt.
Handlingen är också ett stort problem på så vis att den helt enkelt inte tar sig någonstans tills någon gång runt slutet där det istället för att bara vara tråkigt visar sig vara helt poänglöst och twistar till sig själv på ett sätt som bara inte känns rimligt. Då känner man möjligtvis något, men mer lätt besvikelse än det "Wow." filmen önskar från en.
Ibland kommer några av årtiondets fulaste actionscener också, till exempel när Nic mjukt armbågar en man i en bil, eller långsamt dansar runt med sin kniv för att mörda några ryssar. Åtminstone tror jag det, för det klipps så mycket att det mycket väl kan vara något jag missat. Det är lite det där Sucker Punch-syndromet där actionfilmen har en riktigt dålig story, men actiondelarna är ännu sämre och man bara vill spola förbi dem för att ta sig vidare till det relativt mindre dåliga. Eller bara stänga av filmen helt och hållet om alternativet finns.
Det här är också den typen av film där det är svårt att koncentrera sig på vad som pågår eftersom Nic har en så gräsligt ful peruk på sig. Vid första anblick ser den lite ut som att någon lagt CGI på hans riktiga hår för att få det att se marginellt tjockare ut, men när man väl spenderat lite för lång tid med att titta på det märker man att det ser ut att vara gjort typ av ett djur som klättrat upp på hans huvud och dött, och så onaturligt svart att man börjar undra om det är gjort av vantablack.
Sen är det självklart också svårt att koncentrera sig eftersom allting är riktigt dåligt, men det är främst hårets fel. Hur ska man kunna engagera sig i till exempel Tokarevs fartfyllda biljakt när man hela tiden tänker på att den där frisyren måste falla av när som helst? Och så gör den aldrig det och man blir ännu mer besviken på filmen. Det där håret kommer bara med olycka.
Värst av allt, dock, är att Tokarev heter Rage utanför Europa, och trots att vår europeiska titel är väldigt mycket mer rimlig (Tokarev är en rysk pistoltyp som spelar en central roll i handlingen) irriterar det mig något oerhört.
Varför?
Därför att jag ville inleda med "Idag ska vi prata om Rage med Nic Cage"!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar